mittlivsomanonym

Rädslor? det beror på vad för rädslor man syftar på, om det är spöken? olyckor? småkryp? helvetet? osv. Men i detta inlägg kommer jag nog ändå rikta mig mer åt den värdsliga rädslan, alltså sånt som vi är rädda för att träffa på i vardagen. Jag är en person som varje morgon ber till Gud om att min familj ska få en underlättad vardag med mindre svårigheter och att de får styrkan till att klara av dessa svårigheter med hjälp av sabr(tålamod) som Gud ger de. Detta visar mycket på att jag är rädd för att min familj(ofta mina nära och kära också) ska bli utsatta för svårigheter och olyckor, jag skulle inte kunna föreställa mig en värld där allt är perfekt förutom då min familj är lycklig och hel, dvs att alla är levande och har det bra på sin plats. Alla kommer så småningom att flytta hemifrån, gifta sig, studera i andra orter osv. men att bara veta och slippa gå runt med oro över sig är en stor lättnad, Al Hamdulillah.. Så min största rädsla måste nog vara att behöva gå runt med den där oron över att något är fel, att inte alla är lyckliga. Det hörs ju kanske lite overkligt att allt alltid ska vara lyckligt med blommor och bin, men i såna dagar ber jag till Gud i hopp om ett svar i framsteg och lycka och detta att bara veta att det finns Gud som hop, så vet jag att allt har sin mening därför försöker jag att inte oroa mig mycket utan lägger all min hop på att Gud ska hjälpa mig Inshallah...

En bild på min familj :) Jag där på höger sida..

Den gången då pappa var ute och jagade mat till oss på Jul afton,

han missade dock tomten som kom något efter att han åkt iväg :( det får väll träffas nästa Jul då :D